Astrakan

Nu är det klara, strumporna jag har stickat på sedan augusti förra året...

Strumporna jag skriver om är Astrakan av Kamilla Svanlund.

Ett par förträffligt fina strumpor med bladrankor som löper längs insidan av foten.

Mönstret har ingenting att göra med att det här blev strumporna som nästan tog ett år att färdigställa, det har i stort sett bara med garnet att göra.

Entrådig Zauberball är minsann ingen höjdare att sticka sockor i. Jag har stickat en näversjal i Zauberball, den är mjuk och fin och jag gillar den väldigt mycket.

Men för att vara ett sockgarn så är det ett sockgarn som känns väldigt olämpligt att sticka just sockar i.

Det noppar sig nästan medan man stickar, stickorna fastnar i luddet och går igenom garnet. Särskilt när man stickar med sina spetsigaste Signatures, helt värdelöst.

 

Men de blir trots allt fina.

Den gröna gradienten passade väldigt bra till det här mönstret och på det hela taget får jag säga att jag är nöjd.

Även om det tog mig väldigt lång tid att färdigställa dem så är jag omåttligt sugen på att sticka ett par i gult nu!

En sak ni kan se på den här bilden är att sista lövet är mycket högre upp på bildens vänstra fot.

Det ser nästan ut att fattas ett löv jämfört med den högra.

Vad kan det bero på undrar kanske ni..

Jo - jag har stickat den ena sockan på mina Signatures och den andra på Carbonz ifrån KnitPro.

Båda är 2.5 mm men visade sig ge mig två helt olika stickfastheter. Jag har stickat båda två lika hårt, jag har bara ett läge och det läget är så hårt som det går, ändå är skillnaden jättestor.

Hela den ena sockan är tightare över lag, lite kortare och löven mycket mindre. Den som är stickad på Carbonz känns också skönare på foten, liksom mjukare och mer avslappnad.

Så, där lärde jag mig något nytt i alla fall!